I våras satte jag lite sparrispotatis i ett par större krukor hemma. Det blev några sättpotatisar kvar och de fick följa med till stugan. Väl där hade jag ingen aning om vart jag skulle sätta dem. Krukorna var redan upptagna och den stora jordhögen som grävmaskinisten levererat till oss visste vi ännu inte vad vi skulle göra av. Så bara för att sätta ner knölarna någonstans alls, grävde jag ner dem i gruset vid vändplanen. Varken jag eller M trodde på idén, men tänkte ändå att det var bättre att testa än att kasta knölarna.
Morötter hade vi däremot satt i en liten kruka utan dränering och som levt ett hårt liv i sommarens hetta.
Men en liten men naggande god skörd fick vi! Jag och barnen fick en enkel och trevlig lunch hemma på söndagen. Potatis, morötter, hembakt bröd och en klick smör.
Nästa sommar ska jag göra iordning ett bättre land.
Cyklarna fick följa med till stugan den här gången och som omväxling kan jag visa bilder på barnen här eftersom de har kläder på sig. Sommartid har den enda klädseln bestått av ett par skor... Nakna barn i skogen har resulterat i många skrapsår, broms- och myggbett. Men trots detta har de likväl vägrat att ta på sig kläder och alla skavanker har inte bekommit dem det minsta.
Lillebror bland snåren som är hans sommarhus. Vinterhuset är visst inne i gäststugan. I sommarhuset har han robotgräsklippare, robotdammsugare, en svart hund och en vit katt. Katten heter Sixten.
Lite småruggigt väder, men ändå skönt. Den norska lusekoften jag fick av mormor och morfar på högstadiet satt inte i vägen.
Jordgubbsplantorna har antagit en jordgubbslik ton inför vintern.