I slutet av april hade det torkat upp så mycket på skogsvägarna runt stugan att skogsvägarna fram till oss var öppna igen.
Det vi fascineras av är att vi alltid ser något nytt. Ett år var till exempel hela gården full av älgspillning när vi först kom ner på våren. Det har vi inte sett efter det. Sen har vi sett tusentals grodyngel och lika många centimeterstora grodor. Men inga grodföräldrar. De största grodorna vi har sett har varit runt fem centimeter.
Nu har vi hittat grodföräldrarna! De är runt tio centimeter från mun till tåspets och just den här helgen i april hade party... Så nu vet vi att alla pyttesmå grodor tillverkas i vår lilla vik, som nu såklart fick namnet Grodviken.
Först trodde vi att det var skräp som slöt i vattnet. Vid en närmare titt var det en massa grodögon som stack upp ur vattnet!
Vår kaffemaskin hemma i alla ära, men... Den här kopparpannan slår det mesta!
Lilla A bygger torn av allt som går att bygga torn av. Detta har ett hustak också.
En av Ls favoritplatser. Sittandes på stenen med en håv.
Syns dåligt på bilden, men en mygga flyger framför L och en sitter redan på hans rygg.
Välkommen sommaren!
Inte utan mina hörluron!
Barn brukar inte riktigt höra vad mamma och pappa säger i vanliga fall. Nu hade han i alla fall en ursäkt till att inte höra.